Det senaste decenniets ursprungsordotoxa trend med napoletanska pizzerior, japanska ramen-jointar och finkrogar med en nästintill religiös inställning till orden “lokalt” och “nordiskt”, har på sistone fött en motrörelse. Man skulle kunna kalla den “servera vad tusan som helst”. Ingen chock numera att på en ambitiösare kvarterskrog finna bao buns, ceviche, arancini och kalixrom sida vid sida på menyn. Gärna under kategorin “mellanrätter”. Det kan låta som en utmärkt idé. Varför inte bara brassa det godaste käket man förmår, oavsett ursprung eller stil? Ibland tycks dock den gamla läxan om ramar och frihet glömmas bort. Dessutom skall en röd tråd aldrig underskattas. På Gurras lyckas tricket att både ha kakan och äta den. Här erbjuds allt mellan himmel och jord. Så länge det går att trycka stämpeln street food på.

Det är smart. Smått genialiskt till och med. Plötsligt hänger en meny med saker som croissant, taco, majskolv, burek och pizza ihop på ett förtjusande, nästan lite pirrigt, sätt. Förtjusande är också att sätta tänderna i de kreativa tolkningarna av all världens gatumat. Ssäm med friterad havskräfta kan utgöra skolboksexempel på magin som uppstår när tyngden från bråddjupsumami (här i form en mörkgrå kräftemulsion) gifter sig med distinkt fräschör (syrlig grön tomat). Croissanten på potatisbröd är exakt sådär flottigt tillfredsställande man inbillar sig att en croissant skall vara men sällan är och borde utgöra obligatorisk bakfyllemedicin för alla boende i kvarteret. Allra bäst är en grillad, hängmörad hälleflundra med mandelpotatis och chimichurri. Säkert street food någonstans i världen. När man väl bemästrat sina ramar är det dessutom helt i sin ordning att tjäna lite på dem.

Inredningen inger industriell fjällstuge-vibe, vilken förstärks av elddoften från kolgrillen i köket. Lokalen hade dugt gott för ännu finare dining, servicen likaså. Dryckesrekommendationerna sitter där de ska. Kanske att stället andas en lite djupare vinlista än vad som erbjuds, men det är egentligen en petitess med tanke på stilen av mat som serveras.

En middag på Gurras är som ett diskret litet event. Man får rulla ssäm, skära upp fisk med gigantisk kniv och äta klibbig friterad koreansk kyckling med svarta gummihandskar. Det är roligt utan att kännas konstlat eller gimmickigt. Som ironisk avskedspresent på fatet: ett paket Pez-godis. Kul? Jovars. Street food? Jo men visst!

Publicerad november 2024

Med street food som ram

Dela:

Dela:

Följ White Guide i sociala medier

Missa inte vårt nyhetsbrev!

Mer läsning

Följ oss